Archive for juli, 2011

Vargen och vargjakten

 

Som många av er vet forskar jag på hundens historia. För att kunna utföra det arbetet är jag medlem i en hel del hundklubbar och dito föreningar för att få information från deras tidningar och uppslag till nya artiklar och forskningsidéer. Det är alltid lika spännande varje gång en bunt hundtidningar dansar ner på golvet innanför ytterdörren. Jag blir lika förväntansfull varenda gång och frågar mig själv:  Vad ska de duktiga redaktörerna ha vaskat fram för intressanta och roliga artiklar till det här numret? Har de något intressant uppfödarporträtt med eller kanske någon häftig debattartikel med en trevlig knorr på?

Det finns dock en medlemstidskrift som jag närmar mig med viss olust och det beror på deras inställning till varg och vargjakt. Stövarklubbens tidskrift ”Nya Stövaren” bedriver, vad jag bara kan beteckna som, rena rama smutskastningskampanjen mot vargen och naturvårdsverket. Bara i det senaste numret, nr 2-2011, hittar vi citat som man blir mörkrädd av. Detta är vad redaktören Allan Bergström skriver. ”… vargen inte har någon framtid i det här området.” och ”Lägg ned Projektet varg!!” Det är dock inte bara sådana uttalade uttalanden som man ser utan tendensen är tydlig i hela tidningen. Hatet mot vargen är grundmurat hos många människor som är intresserade av stövare kan jag tyvärr bara konstatera efter att ha läst några årgångar av medlemstidningen. Vilket är synd eftersom jag själv  tycker om och intresserar mig för alla stövarraserna.

Observera nu att det som kommer att skrivas nu är mina helt personliga åsikter i frågan om vargen och vargjakten. Detta är nämligen en stor käpphäst för mig och en del av er som läser detta kommer att känna igen mycket av vad jag skriver.

Jag personligen älskar vargen som art. jag tycker att det är ett mycket vackert och ståtligt djur. Därför vill jag göra allt som står i min makt att bevara detta djur när vi nu har fått en andra chans. Dock motsätter jag mig bilden av att jag skulle vara en naturromantiker med skansensyndrom. Jag ser de problem som vargen orsakar för många. Men jag anser att det finns andra lösningar på problemen än att ha en licensjakt där gubbarna går man ur huse för att skjuta av nästan 10 % av den totala vargpopulationen. Den licensjakten anser jag, och nu också EU-kommissionen, vara mycket skadlig för den lilla spillra av varg som nu mödosamt håller på att återhämta sig. Ingenting symboliserar det mödosamma arbetet bättre än vargen Ulrik som under stor möda i princip ensam lyckades föda upp och fostra ett antal valpar efter att hans fyra vargtikar i olika omgångar troligen fallit offer för tjuvjakt.

Om man nu måste skjuta av några vargar för att beståndet växer för fort i förhållande till bytesdjuren så låt yrkesjägarna skjuta av i förväg bestämda individer som inte är av stort genetiskt värde eller som har fått en ohälsosam smak på tamboskap. Det jag däremot inte vill se är det vi har idag där tusentals hobbyjägare springer runt i skogarna och skjuter de vargar som kommer i deras väg.  Det har nämligen skjutits en del alfatikar och alfahanar med ungar kvar i lyan som har i praktiken svultit ihjäl pga detta. Det kan inte vara förenligt med god jaktsed att bete sig på det sättet. För att undvika missförstånd här så måste jag klargöra att även om jag själv inte är någon jägare så har jag inget emot jakt på de andra djurslagen eftersom de finns redan i tillräcklig numerär styrka för att klara en avskjutning .

Min huvudingång i det här är att det är genetiskt och etiskt oförsvarligt att hålla vargstammen på en så låg nivå som 210 vargar i hela landet och jag skall förklara varför. Det krävs betydligt fler vargar i vårt land för att inte få en mycket hög inavelsgrad i populationen med t.ex försämrat immunförsvar som en möjlig effekt. Inavelsgraden är ett mått som används mycket inom hunduppfödningen idag just för att undvika att riskera olika genetiska problem.  Man hoppas från regeringens sida att det ska vandra in en eller annan varg från öster ner igenom norrbotten för att förstärka den svaga spillra av vargstam som finns här. Det kallar jag att spela ”Rysk roulett” med vargstammen. Det är nämligen  inte säkert att det kommer några vargar alls och kommer det några så är det högst troligt att de dör i illegal jakt. Denna jakt har man inte alls tagit med i beräkningarna när man i en lag har sagt att det får bara finnas 210 vargar i Sverige. vilket jag anser är, rent ut sagt, dumt. Man måste nämligen också titta på verkligheten när man bestämmer tak och golv. När det gäller antalet vargar Sverige ska ha anser jag att det inte skall regleras i en lag. Det är horribelt att lagstifta om hur många individer det ska få finnas av en viss art i ett land. Observera dessutom att vargen är det enda djurslaget som får en sån antalsbegränsning på individnivå i en lag.

Jag har sett vargar i hägn i verkligheten och observerat hur skygga dessa vargar är för människan. Observera att detta gäller även för de som kommer med maten till dem 2 gånger om dagen. Vargarna var extremt försiktiga och vågade sig knappt fram förrän skötarna hade avlägsnat sig. Detta trots att de kom in med fantastiska köttstycken som är mumma för en varg. Därför kan jag inte se att människor behöver vara rädda för vargen.  Det finns egentligen bara ett enda dokumenterat fall i svensk historia där en varg har dödat människor. Det är den beryktade gysingevargen. En varg som hade vuxit upp med människor och var van med dem så att den hade mist sin naturliga skygghet inför människan.

Jag kan hålla på i många stycken till och skriva om detta och kommer att återkomma i ämnet. Dock avslutar jag detta nu med en bön om att låta antalet vargar växa så att vi får den livskraftiga vargstam som Sverige har haft en gång och att det ska bli lika naturligt att se varg som det idag är att råka på älg eller rådjur.

Annonser

steriliseringsminister Larsson

 

En ATOMBOMB har briserat under Steriliseringsminister Maria Larsson. Läs det utmärkta  inlägget från  Liberal funkisdebatt om tvångsteriliseringar av funktionsnedsatta som har maskerats som frivilliga.

Hotell och tillgänglighet

OK! Så här är det. Jag har rest runt rätt mycket och bott på olika hotell i många nätter och dagar av mitt liv. Det har varit hotell av alla möjliga skiftande karaktär och kvalitet både i standard och ur tillgänglighetsynpunkt.

Det hotell jag befinner mig på nu tillhör inte de bättre  i tillgänglighetskategorin. Stadshotellet i Karlstad är ett fint gammalt ärevördigt hotell som nu håller på att renoveras. Delen där jag har rum är nyrenoverat och fräscht med toppmodern finish på toaletterna och i övrigt fina rum. Då kan man undra hur den inredningsarkitekt är funtad som visserligen har hängt handfatsbänken i en bra höjd för sittande rullstolar. men  på denna bänk står ett högt konformat handfat vars kanter är så höga att jag måste sträcka mig upp för att nå det. Detta är dessutom gjort på dem rum som ska vara handikappanpassade. På ett av dessa rum har de dessutom ställt sängarna så att en Rullstol inte har någon möjlighet att köra in vid sidan av sängen utan man får kravla sig upp från fronten för att komma till huvudändan. detta är så dumt att man blir stum och detta är vad jag finner på ett svenskt hotell som tillhör en kedja med relativt bra ekonomi. Jag har flera olika sådana små exempel från mina resor både här hemma och utomlands. därför har jag ett förslag till alla hotellkedjeledningar: Anställ en eller ett par tillgänglighetskonsulter, förslagsvis rullstolsburna och synskadade i team, som får åka runt till olika hotell i den aktuella kedjan och föreslå förbättringar och påtala rena misstag. helst i samband med planering av renoveringar så att man slipper göra om sedan. Dessa kan få ett meningsfullt arbete samtidigt som de utför en tjänst som väldigt få andra klarar av.

Det finns ett annat problem med detta hotell också: Entrén till hotellet ligger två trappsteg upp från gatan. Det betyder  att när jag skall in eller ut från hotellet så måste  jag be om hjälp med detta. De har gjort om entrén alldeles nyligen och i samband med detta har hotellet bett om att få göra en stationär ramp upp vid sidan av ingången. Det har dock inte byggnadstjänstemännen på Karlstads kommun gått med på utan hänvisar till att det inte skulle bli vackert. allt enligt hotellet. detta är något av det mest korkade skäl jag har hört. det går nämligen alldeles utmärkt att göra ramper som harmonierar perfekt in i fasaden. Därför faller skönhetsargumentet därmed platt till marken.

Här har vi alltså en näringsidkare som vill anpassa och tillgänglighetsgöra sitt etablissemang men hindras av tjänstemän på kommunal nivå. detta är verkligen synd därför att Karlstad som helhet har satsat på att tillgänglighetsgöra stadskärnan på ett ganska bra sätt. Det märker jag när  jag är ute och snurrar på stan. Det gör också att hotellmarknaden snedvrids på ett icke acceptabelt sätt genom att vissa hotell inte tillåts ta in en viss sorts människor. vi får hoppas att sunt förnuft vinner och att Karlstads gamla ärevördiga stadshotell får sin ramp och att de tar till sig mina små råd och tips som härmed har offentliggjorts så att fler människor har möjlighet att njuta av charmen med hotellet.